Det där rena mjölet...

Jag går på trottoaren en mörk kväll. En bit framför mig går en tjej. Vi ska uppenbarligen samma väg. Jag känner hur situationen blir alltmer jobbig ju längre jag "följer efter" henne. Hennes steg blir snabbare och oroligare. Mina blir långsammare och jag känner mig väldigt obekväm i situationen. Till slut viker hon av och jag kan pusta ut, trots att det inte var jag som var den utsatta parten.

Jag sitter i omklädningsrummet på simhallen. En pappa sitter en bit ifrån med sina barn. Min blick håller sig strikt inom den del av omklädningsrummet de inte befinner sig i. Om jag måste gå mot dem är min blick i marken. Jag är rädd för att titta på barnen. Risken att få pedofilanklagelser riktade mot sig är inte värt det.


Jag cyklar förbi tingsrätten, som för dagen är hårt bevakad av polisen. Trots min nyfikenhet undviker jag att få ögonkontakt med någon polis, för jag vill ju inte verka misstänkt, vilket bara gör att mitt agerande blir konstigt och antagligen ser misstänkt ut.


Men den som har rent mjöl i påsen behöver väl inte oroa sig för något, eller? Kanske är det så att jag är potentiell våltäksman med pedofila drag som planerar en kupp mot tingsrätten när jag inte är ute och gör andra konstiga saker?

I dagens samhälle är alla potentiella brottslingar och det gäller att passa sig eftersom både folk och myndigheter hellre ser dig som skyldigt till du bevisat motsatsen, än tvärtom...

Intressant? Andra bloggar om: övervakning, bodströmsamhället, piratpartiet, jag röstar pirat, pedofili, våldtäkt, polisen, oskyldig, orolig, rent mjöl i påsen

Om du gillar Sudoku gillar du nog detta

För några år sedan löste jag gärna tidningarnas sudokus. Intresset och överflödig tid på pendlingståget försvann dock. Nyligen hittade jag dock något som åter triggat mitt intresse för denna sorts pyssel. Jag spelar just nu ett spel som heter Mario's Picross på min GameBoy. Det är ett pusselspel med nonogram. Idén är att med hjälp av siffror runt spelplanen klura ut vilka rutor som ska vara ifyllda och vilka som ska vara tomma. När alla rutor är ifyllda har man "ritat" en bild i rutmönstret! Sättet att tänka på påminner mycket om hur man löser ett sudoku, fast reglerna är helt annorlunda.

I utländska tidningar publiceras nonogram precis som sudokus i svenska tidningar. Ibland går de under andra namn, som griddlers och paint by numbers och cryptopic mm. Jag känner inte till någon svensk tidning som publicerar dessa än, men kanske kommer det hit också så småningom. Om du tycker om att lösa sudokus men känner att du vill förnya dig lite kan jag rekommendera dessa pussel! Var du ska hitta sådana pussel vet jag dock inte eftersom jag än så länge hållt mig till min GameBoy, men jag är övertygad om att det finns gott om webbsajter som publicerar sådana pussel, och även spel att ladda ner eller spela online. Tipsa gärna i kommentarerna om du hittar något bra!

Intressant? Andra bloggar om: sudoku, nonogram, paint by numbers, griddlers, pussel, tips, logik, logiskt tänkande, hjärngympa

Agnostiker är egentligen Ateister

Jag kallar mig för ateist. Det är ett ställningstagande jag har haft de senaste åren. Innan dess hade jag helt enkelt inte satt en etikett på mig själv. Skulle jag gjort det hade resultatet sannolikt blivit agnostiker, eftersom jag aldrig haft ett uns av tro i mig. Men det krävdes lite mod för att erkänna för mig själv och andra att jag faktiskt var en ateist.

Många väljer att kalla sig för agnostiker. Jag skulle dock vilja argumentera för att detta är samma sak som ateism, bara ett mjukare ord som är lättare att acceptera för många och som inte känns lika hårt och definitivt som ordet ateist. Men ateism är inte så definitivt som många uppfattar det.

Agnostikern konstaterar att det inte går att veta. Inte mycket mer faktiskt. Det är egentligen inte ett ställningstagande för eller emot gud, utan ett ställningstagande gentemot kunskap.

Ateisten däremot saknar gudstro. Man behöver egentligen sätta detta i relation till en specifik tro, tex den kristna tron eller asagudarna. Generellt sett syftar man dock på alla religioner, men strikt talat är även teister ateister gentemot de övriga religionerna.

Det finns ateister som hävdar att det inte finns någon gud alls (stark ateism) men det är inte ett krav för att kunna kalla sig för ateist. De flesta har istället en mer agnostisk inställning till frågan om det finns något mer eller inte (svag ateism). Man vet helt enkelt inte, men så länge det inte finns några förnuftiga bevis så väljer man att inte tro på religionernas läror.

Det går alltså att vara både agnostisk ateist och agnostisk teist. De flesta använder dock ordet agnostiker i mening agnostisk ateist. Och eftersom man inte är troende är man ju per definition ateist, vare sig man vill det eller inte.

Intressant? Andra bloggar om: ateism, teism, agnostisism, agnostiker, ateist, tro, religion, filosofi, gud

Våga inte kritisera morallagarna!

Nyligen presenterade Anna Skarhed sin utredning om sexköpslagen på uppdrag av riksdagen. Fast att kalla det för utredning är att ta i. Utgångspunkten var nämligen att den nuvarande morallagen som förbjuder sexköp inte fick lov att kritiseras. Inte mycket att utreda med andra ord. Det hela är ett beställningsverk avsett att bekräfta den extrema statsfeministiska agenda som alla riksdagspartier ansluter sig till, oavsett om dom kallar sig liberala eller inte.

Bloggsfären och diverse debattörer har redan sågat utredningen vid fotknölarna. Mitt lilla bidrag blir denna "roliga" bild som jag osökt kommer att tänka på. Det handlar visserligen om kreationism gentemot vetenskap, men feminism och religion har förbluffande många gemensamma drag.

Jämför med utredarens egna ord:

Egentligen tycker jag att det är ganska självklara slutsatser. Men det viktiga har ju varit för utredningen att försöka så att säga få underlag, för att kunna dra dem. Och vi har ju jobbat på det sättet.

Är det meningen att vi ska ta utredningen och regeringen på allvar efter detta?

Intressant? Andra bloggar om: sexköp, utredning, regeringen, politik, sexköpslagen, feminism, kreationism, religion, Anna Skarhed

Varför är sex fortfarande syndigt?

Jag har gjort någon som man inte får lov att göra. Jag har haft sex tillsammans med ett gift par. Dom var dessutom mycket äldre än mig. Jag är verkligen inte normal. Fy fan vilket svin jag är.

Det är klart att jag får lov att göra detta rent lagligt. Men moraliskt är en annan sak. För i vårt land är det alltjämt sexualfientligheten som regerar. Sex är fult och skamligt. Håller man sig inte inom de väldigt specifika gränserna har man gjort något fel. Detta får man itutat sig sen barnsben. Även om man har liberala föräldrar går det inte att undkomma eftersom det genomsyrar samhället.

Jag känner någon slags skam över vad jag gjort. Det irriterar mig, för rent intellektuellt vet jag att jag inte gjort något fel. Tvärtom, det har gett glädje till både mig och paret. Det finns inga förlorare. Men ändå kan jag inte undgå skamkänslorna över att känna mig onormal.

Varför ska det vara så svårt att prata om sex? Om du äter en god maträtt och dricker ett gott glas vin till det är det självklart att du berättar om denna njutbara upplevelse för dina vänner. Men om du njuter av att ha sex är det strängeligen förbjudet att nämna detta. Möjligtvis att du kan antyda att du haft sex för dina närmsta vänner, men att gå in på detaljer och säga att man njöt av det, det är ytterst få som klarar av att göra.

Varför? Varför är en så grundläggande och naturlig sak så skamligt? Jag kan inte komma på något annat svar än att det är kristendomen (och övriga religioner) med sitt sexmotstånd som ligger bakom det hela. Sex är en synd så länge det inte är vaniljsex som sker i tvåsamhet och allra helst i syfte att alstra barn (se bilden som visar de sexuella hiearkerna). Efter 1000 år med kristen sexfientlighet är det i vår kultur svårt att skaka av sig detta även om vi låtsas vara frigjorda. Idag får kristendomen dessutom draghjälp av antiporr-feministerna och deras gelikar. Det är verkligen en ohelig allians med tanke på den kvinnofientlighet som kyrka uppvisat genom alla tider.

Det här synsättet ställer till med problem. För sex är något som är djupt rotat i oss människor. Det går inte att komma ifrån. Men när samhället säger åt dig att hålla händerna på täcket blir det problem. För folk har sex ändå. Och känner sedan synd över det. Det kan inte vara hälsosamt för psyket att människor går omkring med detta hängande över sig. Vi straffar inte längre människor för att dom har sex, men det moraliska, psykiska straffet finns alltjämt kvar.

Vidare går det ut över de som väljer att trotsa de moraliska reglerna och leva ut sin sexualitet eller på annat sätt engagera sig i det, tex genom prostitution eller porrfilm. Om det kommer ut vad man gör klassas man direkt som en lägre klassens människa av alla instanser i samhället. Vanligt folk ser ner på en, och eliten menar man att man inte förstår sitt eget bästa. Snacka om nedvärderande människosyn.


Intressant? Andra bloggar om: sex, synd, kristendom, kultur, njutning, prostitution, gruppsex, porrfilm, stigma, liberalism

Korta recensioner från Storsjöyran 2010

Nyligen hemkommen från Östersund och min första Storsjöyra tänkte jag skriva lite kort om de konserter jag hann med att se. Jag måste säga att jag är imponerad över utbudet som var fullspäckat och tyvärr hann jag inte se allt jag önskat. Miss Li och Melissa Horn hör till de artister jag tyvärr missade. Men samtidigt upptäckte jag några riktiga guldkorn som väger upp!

Nejra
Den stora överraskningen, och den konsert jag tar med mig hem som största minne.
I en ganska liten och mysig lokal gick hon upp på scenen med sina tre bandmedlemmar och spelade sin uttrycksfulla musik. Det lät härligt äkta och kraftfullt, och inlevelsen från hennes sida gick inte att ta miste på. Efteråt kände jag mig liksom lite uppfylld, och jag rankar denna konsert som en av de bästa, om inte den bästa, jag varit på.

Europe
I programmet utlovades en hitkavalkad. Jag vet inte om jag kan hålla med. Självklart spelades The Final Countdown och några andra gamla godingar. Resten var dock ganska okänt material för mig. Jag gissar att det är svårt för ett band som Europe med så tydlig nostalgifaktor, att göra ett urval mellan gammalt och nytt, då många i publiken antagligen inte hört det nyare materialet.

Songs from the Swedish Badlands
När jag fick höra att Lennart Jähkel och Kristina Lugn uppträdde under namnet Songs from the Swedish Badlands ställde jag mig tveksam. Det låter som hög risk för något väldigt flummigt och allmänt konstigt. Men mina vänner insisterade doc, så jag följde med. Det ångrar jag inte. Visst, lite konstigt var det allt. Främst då Kristina Lugns mellanspel som bortkommen flygvärdinna, som dock var ganska rolig trots allt. Men Jähkel, han kunde visst sjunga riktigt bra, och spela gitarr också för den delen. Uppbackad av två utmärkta musiker gav de en härlig musikupplevelse.

Sarah Blasko
Enligt programmet är denna Australiensare stor i sitt hemland och spås slå igenom här hemma i Sverige snart. Låter spännande tyckte vi och begav oss till konserten. Tyvärr uppfyllde hon inte förväntningarna. Det var platt och ospännande. Musiken var meh och kanske funkar på skiva men inte live i denna tappning. Vi gick vidare till en annan konsert efter en stund, utan att det kändes som att vi missade någonting.

Anna von Hausswolff
En koncert som gav ett blandat intryck. Hälften av tiden satt Anna själv och "ylade" vid sitt piano, vilket mest var jobbigt att lyssna på. Men däremellan fanns partier när hon och hennes två bandmedlemmar drog på och spelade tungt och känslosamt på ett sätt som verkligen tilltalade mig. Tyvärr hade jag en usel placering långt bak vilket störde upplevelsen. Hade jag fått sitta ner och lite längre fram hade jag kanske kunnat uppskatta helheten lite mer.

Kent
Kent levererade ett solitt framträdande med bra show och det är svårt att klaga på själva koncerten. Jag hade önskat att dom spelade mer låtar från plattan Vapen och Ammunition, som är det enda Kent-albumet jag egentligen lyssnat på (men samtidigt ett av mina absoluta favoritalbum). Tyvärr stod jag på ett ställe där jag förvisso såg mycket bra, men basen var aldeles för hög och sången för låg, vilket förstörde mycket av upplevelsen. Ironiskt nog var detta alldeles bredvid ljudtältet (eller vad det kan kallas).

Robert Broberg
Jag har aldrig brytt mig så mycket om Robert Broberg. Han har liksom alltid funnits där med sina låtar, men jag har aldrig lyssnat så noga (gör man det inser man att alla låtar handlar om att knulla). När jag nu såg jag honom live för första gången, på en trappa på torget med eftermiddagssolen värmande i ansiktet, insåg jag att det var en riktigt trevlig bekantskap. Han börjar bli gammalt och såg trött ut, men rösten var på topp och hans band duktiga. Helt klart en positiv start på kvällen.

Jeanette Lindström
En jazzartist jag inte hört talas om tidigare men som tydligen rönt framgång på sistone. På konserten spelade hon låtar från hennes senaste album, med det sköna namnet Attitude and Orbital Control. Både namnet och låtarna är rymdinfluerade. Det var en skön konsert. Man satt bra och bjöds på härlig musik. Jag tycker att hon hade en fin närvaro på scenen och när hon inte sjöng så dansade hon på ett sensuellt sätt. Bra solon av musikerna också. Helt klart sevärt!

Lars Winnerbäck
Det känns som att jag är en av få i Sverige som inte upptäckt genialiteten med Lars Winnerbäck. Jag är inte direkt omvänd efter denna konsert, som är min första större upplevelse av Winnerbäck, men jag förstår lite av charmen. Jag tror att han gör sig absolut bäst live, och själva uppsättningen och hans band var också mycket bra. Totalt sett en mycket skönt koncert som jag definitivt är glad att jag såg! Någon gång ska jag väl ta mig tid att skaffa alla hans album och ge dem en riktig chans. Vem vet, kanske blir jag också ett Winnerbäck fan en vacker dag :-)

Teddybears
Jag har inte lyssnat på Teddybears sedan Rock 'n' Roll Highschool tiden. Det varkar vara ett misstag. Jag hade inga förväntningar, men gick därifrån smått upprymd av den övergrymma scenshowen. Ljud, ljus och bild var i toppklass, och bandets påhitt att spela med stora björnhuvuden på sig hela koncerten gav en smått surrealistisk känsla. Jag rankar detta som en av de bästa koncerter jag sett, och om du har möjlighet att se dem live kan jag rekommendera det!


Intressant? Andra bloggar om: storsjöyran, yran, östersund, konsert, festival, recensioner, Nejra, Europe, Songs from the Swedish Badlands, Sarah Blasko, Anna von Hausswolff, Kent, Robert Broberg, Jeanette Lindström, Lars Winnerbäck, Teddybears

Bort med dammet i datorn

Det är ingen hemlighet att datorer har en förmåga att samla på sig damm. Då och då är det lämpligt att rengöra dem. Det största hotet dammet utgör är att fläktar gror igen och snurrar sämre eller helt slutar att fungera. Detta kan i sin tur orsaka överhettning och förstöra komponenter om man har riktig otur.

Det bästa sättet att rengöra datorn är om man har tillgång till tryckluft, men det har man ju normalt inte. Tryckluft på burk är utmärkt, men det kostar en slant och räcker inte så länge, så jag är sparsam med att använda det. Tidigare har jag helt enkelt blåst med munnen. Det är dock väldigt ansträngande och inte särskilt effektivt. Nu har jag kommit på en ny metod. Mitt tips är att helt enkelt plocka fram cykelpumpen, eller ännu bättre en större pump avsedd för luftmadrasser och liknande (bilden). Ut med dator på balkongen och börja pumpa! Glöm inte blåsa inuti nätaggregatet, fläktar, kylflänsar och andra ställen som gärna drar till sig damm. Det är svårt att får datorn 100% ren, men det mesta bör man kunna få bort.

Vill man undvika damm ska man börja med att placera datorn på ställen där damm inte gillar att samlas (dvs hörnet under bordet...). Vidare kan man sätta in filter där luft sugs in i datorn. Dock måste man komma ihåg att rengöra dessa regelbundet så att man inte täpper till luftflödet.

Intressant? Andra bloggar om: tips, datorer, damm, rengöring, cykelpump, tryckluft, fläktar