09 juni 2016

Endast vänstermänniskor, tack

För vänsterorienterade är öppenhet för olika kulturer och värnandet om individuella egenheter självklarheter. Det är i alla fall bilden de vill förmedla. Men hur öppna är de egentligen. Jag har på senaste tiden surfat runt bland profiler på en dejtingsajt, och lagt märket till ett intressant mönster.
  • För det första är det bara vänsterorienterade som uttryckligen skriver om detta i sin profil.
  • För det andra så brukar dessa personer också vara tydliga med att en potentiell partner måste dela dessa åsikter.
Jag är själv inte vänsterorienterad. Men jag skulle inte ha något emot att umgås eller vara tillsammans med någon sådan. För det skulle antagligen kunna bli väldigt intressanta diskussioner och påföljande reflektioner och kanske t.o.m. omvärdering av ens åsikter. Och sedan är det ju så att man kan uppskatta varandras sällskap även om man inte delar alla åsikter.

Lyfter man på blicken kan man ju konstatera att vänsterorienterade är mycket mer för att organisera sig än andra politiska grupper. Man träffar likasinnade i sina föreningar, demonstrerar mot den uppmålade fienden, odlar en egen retorik. Politiken blir en väldigt viktig del av den egna identiteten. Och då stänger man ute alla andra. Det påminner en del om religioner och sekter faktiskt.

Det är lite ironiskt att de som säger sig vara så öppna samtidigt endast vill umgås med sina egna. Trots att man vurmar för olikhet är det bara olikhet inom vissa ramar som är accepteras. Vilket inte är mycket bättre är de konservativa och inskränkta åsikter man säger sig vilja bekämpa.

Intressant? Andra bloggar om: , , , ,